Fälgarna runt bordet

Nog för att fälgar är ett stort intresse för mig och sådär. Alla människor kan nog relatera till det. Alla har intressen som är det bästa som man vet och som man kan ägna sig åt alltid. Så är det förstås. Samtidigt kan jag bli lite less. Inte på fälgar som sådant utan på mitt intresse för dem. Förstår ni? Alltså jag blir trött på att jag inte ägnar tankeverksamheten åt något annat emellanåt. Problemet är bara att många runt omkring mig har liknande intresse för fälgar. Detta gör att jag inte riktigt kommer undan. Idag ska jag berätta om ett tillfälle nyligen då detta blev tydligt.

Vi satt runt bordet på söndagsmiddagen hos mamma och pappa. Det var jag, de fyra syskonen och allas respektive. Och sedan barnen förstås men de brydde sig inte direkt om oss vuxna och ointresset var ömsesidigt. Det hade knappt gått en kvart på förrätten innan fälgar kom på tal.

Min äldsta storebror harklade sig och tittade över bordet på vår syster, sedan sa han: ”Jaha, jag ser att ni har skaffat nya fälgar. Metall, känns inte det lite väl mycket 2010, eller? Är det Classe som har valt dem eller?”. Hans kommentar följdes av ett belåtet leende när han smög in en oliv i munnen och tittade på syrrans något tafatta sambo.

Det blev hon som fick ta till orda. Hon gick direkt i försvarsställning för fälgarna. Inte för Claes, intressant nog. Hon lade ut orden som om hon kommit förberedd på att hennes storebrorsa skulle förolämpa de nya fälgarna. Hon förklarade att det nog var svårt när man var 45 år, tunnhårig och hade 94 barn att hänga med i trender. Hon försäkrade mig och alla runt bordet att det var metallfärgade fälgar som gällde igen. Eller som hon uttryckte sig:

  • ”2010 års fälgar har kommit tillbaka igen förstår du, lilla gubben. Men det kanske inte är så lätt för dig att hänga med. Livet måste ju gå väldigt fort när man inte gör någonting av det. Inte sant?”

Det var ingen som hade väntat sig att ett simpelt samtal om fälgar skulle eskalera till den nivån. Här låg en hund begraven. Det var många års frustration som bubblade upp till ytan för syster min. Fälgar jagar upp känslor. I alla fall om du frågar min familj. Det är ingen tvekan om saken.

Det finns mer att säga om den där middagen och de samtalsämnen som kom upp men jag hinner inte mer idag. Vi hörs nästa vecka igen!

Jag som städhjälp

Vi fortsätter frågorna från förra gången. Eller, det vi gör är ju egentligen att gå igenom de frågor som inte hanns med. Ni som missat detta får helt enkelt bara hoppa in. Jag tänkte dock vara generös och ge en snabb återblick till vad vi har att göra med:

Jag har arbetat med städhjälp under lång tid. Jag gör även så idag även om detta inte är något jag delat med mig särskilt ofta av här. När jag, för ett par veckor sedan, lät kungöra detta så har frågorna varit många. Förra veckan svarade jag på några men långt ifrån alla. Idag tänkte jag därför fortsätta min strapats. Om du, efter detta, saknar svar på dina frågor om städhjälp så är jag idel öra för att besvara fler nästa vecka.

OK, nu kör vi:

Skulle du rekommendera någon att arbeta med städhjälp?

Ja, för den som tycker att städning är avkopplande och samtidigt utmanande är städhjälp ett perfekt yrke. Jag arbetade med det under ett par år. Under dessa år lyckades jag lära känna ett antal personer som jag höll efter mycket. Man blir liksom nära många man är städhjälp hos. Inte alla förstås, men många. Så var det i alla fall för mig när jag var städhjälp.

Hur länge var du aktiv städhjälp?

Jag fick tänka efter en stund för att komma fram till svaret. Jag var alltså aktiv städhjälp under 2,5 år tillslut. Därefter tog jag en annan roll på företaget och nu har jag inte dammsugit i tjänsten på ett bra tag. Jag uppskattar båda dessa aspekter av städhjälp. Nog för att jag gillar det administrativa, men att arbeta med kroppen är ändå favorit. Jag kanske skulle ta och rycka in någon dag?

Hur tjänar en städhjälp?

Detta tror jag varierar otroligt mycket från arbetsplats till arbetsplats. Jag tjänar bra för den bransch jag är i. Detta gör all personal i vår organisation. Detta säger jag och är fullt medveten om att det finns de som arbetar under direkt dåliga förhållanden. Detta är något som jag och mitt företag ställer oss emot, naturligtvis. När man jobbar hos oss så har man kollektivavtal.

Fler frågor om städhjälp? Ställ dem så svarar jag!

Min berättelse om dödsbostädning i Stockholm

Frågorna och svaren. Ja, idag sker det tillslut. Som utlovat redan för några veckor sedan så skulle jag få anledning att återkomma till detta ämne. För er som inte hängt med kommer en liten summering:

Jag sysslade med dödsbostädning i Stockholm under en tid. När jag nämnde detta blev det totalt kaos i min inkorg. Kommentarsfältet svämmade över och det blev en jävla röra, rent utsagt. Det var tydligen helt otänkbart. Att någon som jag skulle ha bott i Stockholm och sysslat med dödsbostädning, av alla saker, var ett stort nej. Många trodde inte ens på mig. Dödsbostädning och Stockholm gick inte ihop med min persona, var det någon som konstaterade.

Nåväl, jag är nu alltså här för att hugga tag i alla hundratals frågor jag har fått om dödsbostädning i Stockholm. Jag kommer förstås inte hinna svara på allt idag men jag ska försöka ge svar på några, i alla fall. Håll tillgodo!

Hur kom du in på dödsbostädning i Stockholm?

En bra fråga med ett tydligt svar. Det var en vän som skulle flytta till Stockholm och syssla med dödsbostädning under en period. De sökte ytterligare en och tajmade gärna så att det var en vän till person 1. Denne vän blev jag. Jag kom att flytta med till Stockholm och börja jobba med dödsbostädning. Detta är alltså första gången jag överhuvudtaget sätter min fot i Sveriges huvudstad. Otroligt.

Ja, sedan var det liksom min grej. Kompisen slutade men jag blev kvar. Fler folk kom in på företaget och jag fick en ledarroll. Vad som skulle ha varit 2 månader blev 4 år. Är det inte lustigt?

Trivdes du med att arbeta inom dödsbostädning i Stockholm?

Ja, det gjorde jag verkligen. Det var ett arbete som passade mig oerhört bra för den plats jag var på i livet. Det kändes fint att kunna använda min kunskap för att faktiskt få hjälpa folk. Känna att det jobb jag utförde inom dödsbostädning hjälpte människor i Stockholm som hade det svårt. Egentligen var det inte så stor skillnad mot andra typer av städning men det gav lite mer, är min upplevelse. Det var dessutom en fin tid i Stockholm om jag bortser från jobbet inom dödsbostädning. Jag hade mycket roligt och träffade mängder av fina vänner som jag ännu har kontakt med.

Har ni gjort sådär någon gång? Kanske inte flyttat till Stockholm för dödsbostädning men bara dragit iväg med kort varsel? Jag vill höra era berättelser!

Min tid inom marknadsanalys

Kommer ni ihåg att jag en gång talat om vad jag jobbat med förut? Det var väldigt längesedan så jag kan tänka mig att många av er har glömt det. I detta inlägg, från 2018, så lät jag i alla fall berätta om att jag arbetat med marknadsanalys. Sedan jag nämnt detta så har jag, vid några tillfällen, fått frågor om just detta. Det fanns ett mindre intresse för min tid som: 1) Svetsare, 2) Tidningsbud och 3) Journalist. Idag kommer jag att besvara några av de frågor som kommit in om mitt jobb inom marknadsanalys.

Om du saknar svar på din fråga om marknadsanalys när jag är färdig: Ställ den i kommentarsfältet. Jag lovar att jag ska försöka svara på alla frågor innan jag lägger detta ämne bakom mig.

Hur kommer det sig att du jobbade med marknadsanalys?

Det var en gång då jag var inblandad i en konsultfirma som frågan dök upp. De behövde frivilliga att ta ett tvåveckors-gigg inom just marknadsanalys. Jag hade aldrig reflekterat över att man kunde arbeta med det men jag tackade ja direkt. Hellre ett jobb än inget alls, det var min inställning. Så var det i alla fall. Jag hoppade på arbetet, hoppade på marknadsanalysen vi skulle genomföra. När de två veckorna hade gått stod vi där, jag och 4 andra, och jag var den ende av oss som kände entusiasm. Det hade varit skitkul. Jag sade dock inte detta, avslöjade inte min positiva inställning gentemot marknadsanalys. Detta eftersom resten var så skeptiska.

Ja, sedan skulle ytterligare en marknadsanalys genomföras och då tackade jag ja. Sedan en till och en till och sedan ett gäng till och plötsligt var jag heltidsanställd. Konstigt va?

Vad gillade du mest med att arbeta med marknadsanalys?

Jag har alltid varit väldigt intresserad av människor. Särskilt intresserad har jag varit av sambandet mellan människor. Intersektionalitet och kommunikation. Sociala frågor och samverkan i samhället och i grupper. Det är spännande och det är just vad marknadsanalys svarar på; vissa av de frågor jag alltid har ställt. Jag visste det bara inte förrän jag började arbeta med saken.

Hur länge blev du kvar?

Jag arbetade med marknadsanalys under 3 år innan jag rörde mig vidare. Det kändes lagom. Det var inte så att jag kände att jag skulle må dåligt över att sluta. Inte heller kände jag att det var bråttom därifrån. Det var, som vi svenskar gillar att uttrycka det, lagom med tre år.

Fler frågor om min tid inom markandsanalys? Ställ dem!

Ingen laddare till iPhone

Jag gjorde något jag aldrig gjort förut i morse. Jag lämnade mitt hem utan en 100% laddad telefon. Det kanske låter extremt för er andra men så är det. Jag har haft min iPhone i några år nu, och en laddare måste alltid finnas tillgängligt för annars dör den.

När jag åkte hemifrån hade jag drygt 50%. Jag tänkte att jag skulle få lov att bruka den väldigt lite under dagen. Det skulle inte bli så svårt. Jag skulle trots allt på flera möten och annat. Dessutom hade jag ju laddaren till min iPhone med mig.

Problemet var att det sista inte var sant. Detta skulle jag bli varse när jag kom till kontoret. Min laddare till iPhone var inte med. Den var puts veck. Jag insåg att jag måste ha glömt den hemma. Så inte nog med att jag glömde ladda min iPhone, utan jag glömde också laddaren. Jämmer och elände och jag vet ju hur det ser ut på kontoret. Ingen mer än jag är en Apple-person. Av sex personer är det bara jag som har iPhone och som således har laddare till den. Jag dubbelkollade med kollegorna men alla skakade på huvudet och gav mig en blick som sa ”Klantigt men jobbigt”.

Ja ja, jag skulle vidare till dagens första kund snart. De hade säkerligen laddare till iPhone. Jag åkte dit och unnade mig att titta i telefonen en sväng. 22% kvar. Nu gällde det verkligen att det fanns en laddare till iPhone hos dem. Det måste det väl göra, eller?

Jag klev in, hälsade på alla jag bara talat med via telefon förut. Vi satte oss ned och jag låtsades att min fråga om laddare till iPhone kom spontant. ”Åh, jo förresten. Dum grej, men jag glömde laddaren till min iPhone i morse när jag åkte hemifrån. Det är tyvärr ingen på mitt kontor som har samma telefon så jag har inte kunnat ladda den. Är det någon här som har iPhone och som möjligen kan låna ut sin laddare litegrann?”

Tystnaden var öronbedövande och jag kunde inte tro att det var sant. Även här var det helt fritt från iPhones och därmed laddare likaså. Var det ett skämt eller? Folk skakade på huvudet och en tog till ton ”Jag tror faktiskt inte att det är någon här som kör Apple. Nej, vi föredrar både Android-telefoner och datorer av andra märken. Hehe.”

Jag insåg att det var ett företag som arbetade med IT-säkerhet jag satt hos. Det kunde man väl ge sig fan på, att de inte skulle ha några laddare för iPhone. Hur dum får jag bli egentligen?

Black Friday, leksaker och reducerade stressnivåer

Det låter dramatiskt, eller hur? Ni har helt rätt. Här kommer ännu ett inlägg om hur jag har gjort något i mitt liv som förändrat mitt liv till det positiva. Ett beslut som på något sätt lett till att stressen i vardagen har gått ner. Så är det nu ännu en gång och vi får alla, helt enkelt, leva med det.

I år köper jag och min fru leksaker under Black Friday. Vet ni varför vi gör det? Vet ni varför vi har gett upp uppgiften att springa i butiker efter saker för barnen till jul? Det är för att det suger. Det tar musten ur oss. Under Black Friday är leksaker billigare. Genom att dessutom handla online slipper man all skit som det innebär. Det var några kompisar till oss, också med småbarn, som tipsade om detta sätt att handla förra året. I år anammar vi deras metod och det känns makalöst skönt. Så, två tydliga fördelar: Leksakerna är billigare under Black Friday och man får gjort allting i tid. Låter bra, eller hur?

Detta är inte ett inlägg någon har bett om men som vanligt skriver jag om det jag känner för i stunden. Eftersom jag vet att inget av våra barn kan läsa så kan jag, med gott samvete, dela med mig av leksakerna vi ska köpa under Black Friday.

Till vår 2-åring

Ja, vad ger man till någon som knappt kan prata? Vi kommer köra mycket på pusselspåret när vi köper leksaker under Black Friday. Det ska tydligen vara himla bra för barns utveckling och den vill man ju inte stå i vägen för. Man kan säga att detta är temat för alla de saker vi köpt till henne i år faktiskt. Det är en bra ålder att bli bekant med olika saker som tar den personliga utvecklingen framåt. Under Black Friday är det sådana leksaker vi köper till henne.

Till vår 5-åring

Det finns ett hästintresse som aldrig sover hos den här 5-åringen. Därför tänkte vi passa på att köpa alla leksaker som har med hästar att göra just under Black Friday. Och vi stoppar inte där. Kalendrar, pennor, ritblock och allt möjligt kommer vi att köpa. Vi vet att det är dessa klappar som kommer att gå hem mest. Därför kan vi lita på att det kommer att bli succé.

Ni som är föräldrar till yngre barn. Vad köper ni för leksaker under Black Friday. Ja, om ni nu köper leksaker under Black Friday, vill säga.

Om ni letar efter just erbjundanden för Black Friday finns en toppen blogg om det på Postach!