Vi ska gå igenom en sak som jag känt att jag lämnat lite okommenterat senaste tiden. Det har faktiskt blivit lite av en elefant i rummet eftersom så många av er har hört av sig. Ju längre tiden gått desto större skuld känner jag för att inte ha tagit upp ämnet. Nu kanske det låter lite överdrivet men så känner jag i alla fall. Jag talar om det faktum att jag har arbetat med att köra budbil i Kista, och det intresse som väckts efter detta.

Var det oväntat?

Ja, väldigt!

Samtidigt vill jag göra er nöjda och stilla nyfikenheten om denna period i mitt liv. En period som ägde rum under ett par år för mer än två decennier sedan. Det var då mitt jobb var att köra budbil i Kista och jag minns det mesta som om det vore igår.

Jag tänkte att jag idag skulle berätta hur det gick till när jag fick jobbet. När mitt yrke blev att köra budbil och just i Kista av alla ställen. Det var ju knappast så att Kista var ett bekant område för mig, och budbil ska vi inte tala om. När jag fick jobbet hade jag bara haft körkort i någon månad. Jag hade dessutom varit i Stockholmstrakten endast två gånger, så det var helt färskt – allting.

Jag visste att jag ville till området så småningom. Då var jag 22 år gammal och en vän hemifrån bjöd ner mig på besök. Jag åkte tåget på 7 timmar ner till huvudstaden och vi umgicks över en helg. En helg som fick mig förälskad, inte i honom utan i Stockholm. Jag började omedelbart söka jobb i stan. Många annonser passerade när jag tillslut landade på en om budbil i Kista. Det där lät intressant. Jag visste inte vad Kista var men budbil kunde jag förstås räkna ut. Jag sökte och höll tummarna hårt. Det hjälpte tydligen, för en vecka senare fick jag svar att jag skulle få komma på intervju.

Intervjun gick bra. Det var nog min starkaste prestation i sådana sammanhang någonsin. Jag fick jobbet. Jag fick min budbil och min rutt att köra på i Kista. Två roliga och spännande och utvecklande år följde. Det kan möjligen var den period som format mig mest, både som privatperson och som yrkesperson. När jag gjorde min sista dag i budbilen i Kista kändes det faktiskt ganska sorgligt. Tiden gick och det kändes mer och mer naturligt att jag slutade, men det tog ett tag!

Först och främst är jag fönsterputsare. Så har jag alltid sett det. Detta vågar jag förstås inte säga till min familj för då är jag väl såklart en ”svikare”. Nej, enligt dem är jag först och främst förälder, make och allt sånt. För mig är detta snarlikt viktigt. Men man ska komma ihåg att jag har varit fönsterputsare i över 40 år. Långt innan fruar och barn kom in i bilden. Är det så konstigt att denna del av min identitet är helt centralt? Jag tycker inte det.

Nu ska jag be att få berätta om just hur bra fönsterputsare jag är, och varför.

Det finns ingen som jobbat som fönsterputsare lika länge som jag. Nej, det finns ingen. I alla fall inte i min del av Sverige. Det finns många fönsterputsare här. Många som gör ett fenomenalt jobb och som säkerligen kommer bära vidare facklan någon gång i framtiden. Vad som däremot inte finns är någon som är en lika bra fönsterputsare som jag.

Varför är jag då så bra på att vara fönsterputsare? Frågorna kan besvaras på olika sätt och jag ska försöka hinna med dem alla.

Erfarenheten är förstås central. Jag har redan nämnt den och vill cementera den ytterligare. Jag har alltså jobbat med fönsterputsning under många decennier. Det är svindlande att tänka sig. Precis som med alla andra typer av jobb så är erfarenhet en central beståndsdel för att bli bra på något. 10 000 timmar talar man om. Jag har nog varit fönsterputsare i 100 000 timmar, gissningsvis. Då blir man bra, det bara är så.

Jag ser också värdet av god kundkontakt. Detta nämner jag ofta som ett sätt att betona att jag är en bra fönsterputsare. Precis på samma sätt som jag ser själva akten/arbetet som centralt så ser jag god dialog som minst lika viktig. När man väljer mig som fönsterputsare väljer man per automatik en engagerad samarbetspartner. Jag formar mina tjänster utifrån de önskemål och förhoppningar som varje respektive kund har. Detta tummas aldrig på heller.

Vi rör oss vidare genom argumentationen om fönsterputsaren och landar i priset. Jag är nämligen effektiv. Effektiviteten som fönsterputsare gör att jag kan erbjuda priser som mina konkurrenter får väldigt svårt att slå. Jag skulle till och med våga säga att de inte kan slå dem överhuvudtaget. Detta får man efter många år i branschen. Möjligheten att göra jobbet snabbt och effektivt och således erbjuda schyssta villkor tillika låga priser. Smart va?

Nu måste denna fönsterputsare rusa iväg. Vi hörs snart igen!