Nog för att fälgar är ett stort intresse för mig och sådär. Alla människor kan nog relatera till det. Alla har intressen som är det bästa som man vet och som man kan ägna sig åt alltid. Så är det förstås. Samtidigt kan jag bli lite less. Inte på fälgar som sådant utan på mitt intresse för dem. Förstår ni? Alltså jag blir trött på att jag inte ägnar tankeverksamheten åt något annat emellanåt. Problemet är bara att många runt omkring mig har liknande intresse för fälgar. Detta gör att jag inte riktigt kommer undan. Idag ska jag berätta om ett tillfälle nyligen då detta blev tydligt.

Vi satt runt bordet på söndagsmiddagen hos mamma och pappa. Det var jag, de fyra syskonen och allas respektive. Och sedan barnen förstås men de brydde sig inte direkt om oss vuxna och ointresset var ömsesidigt. Det hade knappt gått en kvart på förrätten innan fälgar kom på tal.

Min äldsta storebror harklade sig och tittade över bordet på vår syster, sedan sa han: ”Jaha, jag ser att ni har skaffat nya fälgar. Metall, känns inte det lite väl mycket 2010, eller? Är det Classe som har valt dem eller?”. Hans kommentar följdes av ett belåtet leende när han smög in en oliv i munnen och tittade på syrrans något tafatta sambo.

Det blev hon som fick ta till orda. Hon gick direkt i försvarsställning för fälgarna. Inte för Claes, intressant nog. Hon lade ut orden som om hon kommit förberedd på att hennes storebrorsa skulle förolämpa de nya fälgarna. Hon förklarade att det nog var svårt när man var 45 år, tunnhårig och hade 94 barn att hänga med i trender. Hon försäkrade mig och alla runt bordet att det var metallfärgade fälgar som gällde igen. Eller som hon uttryckte sig:

• ”2010 års fälgar har kommit tillbaka igen förstår du, lilla gubben. Men det kanske inte är så lätt för dig att hänga med. Livet måste ju gå väldigt fort när man inte gör någonting av det. Inte sant?”

Det var ingen som hade väntat sig att ett simpelt samtal om fälgar skulle eskalera till den nivån. Här låg en hund begraven. Det var många års frustration som bubblade upp till ytan för syster min. Fälgar jagar upp känslor. I alla fall om du frågar min familj. Det är ingen tvekan om saken.

Det finns mer att säga om den där middagen och de samtalsämnen som kom upp men jag hinner inte mer idag. Vi hörs nästa vecka igen!